Kväll och natt, lugnt och klart
Vid en lufttemperatur strax över fryspunkten är väderlekssituationen mycket förrädisk när det gäller uppkomsten av plötslig halka på vägbanan. På grund av att vägens yta snabbt avkyls genom utstrålning kan den relativt varma luften ovan för vägen skapa en plötslig isbildning, då vattenånga sublimerar på vägen eller kondenserar med efterföljande frysning. Intensiteten av halkan varierar beroende på vad temperaturen och luftfuktigheten är. Just denna typ av halka orsakar väldigt många olyckor, eftersom isbildningen uppträder så pass plötsligt, vilket gör det svårt för bilister att förstå den hastiga förändring som sker.
Ett exempel på en typogtrafisk miljö som påverkar är när kalluft i sluttningar börjar strömma ner mot de lägre partierna i terrängen. I dalgångar, där luftfuktigheten dessutom ofta är hög pga. avdunstning från åar och sankmarker, ger kalluften en hög halkfrekvens.
Inom samma område, som utsätts för den första halkan, finns också en hög halt av markdimma. För att markdimma skall bildas, krävs relativt hög fuktighet och låg temperatur i de lägre luftskikten. Under nattens lopp blir ofta dimman svårare. Dimman kan ge en ökad isbildning på vägen, men samtidigt hämmar den värmestrålningen från marken, då temperaturavtagandet blir långsammare.
Morgon, lugnt och klart
Om det är lugnt och klart på morgonen kan halka uppstå plötsligt. De grundläggande förutsättningarna är desamma som beskrivits under den första situationen. Ofta kyls vägbanan av kraftigt under natten utan att rimfrost bildas, pga. att fuktighetsinnehållet i den kalla luften nära marken är för låg. När solen börjar värma upp det marknära luftskiktet på morgonen blir det en omrörning av luftlager och då kommer förhållandevis fuktig luft i kontakt med vägbanans kalla yta. Detta resulterar i snabb isbildning.
En annan anledning varför plötslig halka kan uppstå på morgonen är att den ökade trafiken medför en omrörning av de marknära luftlagren, som då resulterar i plötslig halka.
Denna halksituation är besvärlig från flera synpunkter. Isbildningen sker snabbt och ger upphov till en mycket hal vägbana. Dessutom är trafikanterna inte beredda på den snabba ändringen av väglaget, speciellt som denna inträffar vid en tidpunkt, då faran för halka ofta anses vara liten. Även för väghållaren är denna halksituation svårbedömd. Efter hand ökar strålningsintensitet på morgonen och förmiddagen medför att isen smälter och avdunstar relativt snabbt. Längst blir halkan, liksom annan isbildning under natten, kvar i skugglägen, som vid bergskäringar och skogspartier.
